Norra fronten var ett viktigt försvarsområde norr om Boden, där Pagla skidstadium ligger idag. Området innehöll många anläggningar och skjutbanor, och det var skyddat av tre rader av pansarhinder som skulle stoppa framryckande fiender. På gamla ritningar kan man se att anläggningar täckte nästan hela området. Några av de viktigaste delarna inom Norra fronten var Degerbergsfortet, Leåkersbatteriet, Anläggning 8, Radiobunkern och Ballonghallen.

Degerbergsfortet byggdes 1900–1908 norr om Boden och väster om Buddbyträsket. Fortet var omgivet av en sprängd grav och hade plats för över 500 man. Det var självförsörjande med el och vatten, och hade även ett kraftverk och en djupborrad brunn. En del av Sveriges guldreserv förvarades här fram till 1982. Fortet togs ur bruk 1992.

Beväpning och försvar:

• 12 cm, 8 cm och 6 cm kanoner.

• Observationsplats, två infanteriskansar och två strålkastarplatser.

Leåkersbatteriet, byggt mellan 1900 och 1908, ligger norr om Boden, väster om Degerberget. Det är ett mellanverk med en kärnanläggning som liknar ett mindre fort, omgivet av en fortgrav på södra sidan. Batteriet skyddades av stormhinder, skyttevärn och tre rader pansarhinder av granit- och betongblock.

Inuti fanns tunnlar och tre skyddsrum, varav ett rymde 24 personer. Sydöst om anläggningen låg en bergkasern som rymde 229 soldater från fästningsgevärskompaniet, vilka ansvarade för försvar och närskydd.

Beväpning och försvar:

• 10 stycken 8 cm kanoner med eldområde över Vittjärvsträsket och omgivning.

• Flankeringsbatterier och en strålkastarbana öster om batteriet.

• Separat infanteridel i bergkasernen.

Västra fronten är idag det mest aktiva området. Här finns bland annat ett skjutfält, Rödbergsfortet och Slumberget. Skjutfältet är ett skyddsobjekt, och tillträde är förbjudet under pågående övningar. Rödbergsfortet erbjuder guidade visningar, och på många platser kan du fortfarande se spår från tiden då närförsvaret var omfattande.

I Västra fronten finns bland annat Rödbergsfortet, som byggdes 1903–1908 söder om Boden på västra sidan av Luleälven. Kärnanläggningen är omgiven av en sprängd grav och branta stup skyddade fortet från framryckande fiender. Under brukstiden moderniserades fortet med reservkraft, uppvärmning och bättre hygien.

Beväpning och försvar:

• Ursprunglig bestyckning: 15 cm, 8 cm och 6 cm kanoner.

• Modernisering (1970-talet): 15 cm haubitser ersattes med 12 cm kanoner, samt en "Satellit" med två 12 cm kanoner.

• Försvar: Två observationsplatser, fyra infanteriskansar och två strålkastarbanor.

På Östra fronten finns två stora fort: Mjösjöfortet och Gammelängsfortet. Runt dessa fort byggdes flera närförsvar som fienden sannolikt skulle stöta på vid en attack. Området hade även luftvärnsställningar som gav understöd. Vid Svartbyträsket ligger Svedjebergsbatteriet, som förstärkte de större fortens försvar.

Mjösjöfortet byggdes 1900–1908 norr om Gammelängsberget, öster om Boden. Fortet var omgivet av en sprängd grav och hade logement, mässar, ett kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar för över 500 personer. Det togs ur krigsorganisationen 1978.

Beväpning och försvar:

• Fyra 15 cm haubitser, tre 8 cm kanoner och åtta 6 cm kanoner.

• En infanteriskans och två strålkastarplatser (öster och väster om fortet).

Gammelängsfortet byggdes mellan 1900 och 1908 öster om Boden. Det var omgivet av en sprängd grav och utformat för att klara långa belägringar. Fortet hade logement, mässar, ett kraftverk, en djupborrad brunn och sjuksalar, och kunde bemanna över 500 personer. Det togs ur bruk 1992.

Beväpning och försvar:

• 12 cm, 8 cm och 6 cm kanoner.

• Observationsplatser, infanteriskansar och två strålkastarbanor.

Södra fronten är mindre än sin norra motsvarighet och har färre stora byggnader. Även här finns pansarhinder som en del av försvaret. På denna front fanns bland annat Södra Åbergsfortet, och batteri Norra Åbergsfästet.

Södra Åbergsfortet byggdes 1902–1908 på den östra sidan av Luleälven. Det moderniserades på 1960-talet och förstärktes på 1970-talet för att klara kärnvapenattacker. Fortet är omgivet av en grav och skyddas av stup mot Rödberget och Svartbyn. Trots förstärkningar var taket svagare än på andra fort i Boden.

Beväpning och försvar:

• Kanoner: 12 cm, 8 cm och 6 cm.

• Försvarsanordningar: 2 observationsplatser, 4 infanteriskansar och 2 strålkastarbanor (norr och söder om fortet).

Norra Åbergsfästet byggdes 1910 och bemannades av cirka 100 soldater för att försvara Åberget mot fiender från öst. Det togs ur bruk 1943. Fästet hade en tio meter hög fortgrav, tunnlar för förråd och skyddsrum, men ingen uppvärmning. Beväpningen bestod av fyra 8 cm kanoner och en strålkastare för att lysa upp fältet.